… var allt att läsa, men desto mer att tyda:
Denna rest av tidningen som gavs ut för etthundratrettiofem år sedan satt på insidan av timmerväggen som vi var tvungna att riva loss för att stabilisera vårt torps maskätna gavelsida.
Samma år, som stod att läsa på det gulnade tidningsarket, ägde första svenska skidtävlingen rum i Stockholm, Göteborg fick sin hästspårvagn och Thomas Alva Edison visade upp sin glödlampa för offentligheten.
Men detta hände i städerna; här avsides på landsbygden brydde sig folk nog mindre om de moderniteterna som hittades på i de stora samhällen, ty de hade annat att tänka på: Kommer skörden in i rätt tid, finns det tillräckligt med foder, mat och ved för vintern? Säkerligen kom även den ene och den andre på tanken att ta steget och flytta till Amerika …
Väl hälsosamt för oss nutida människor är det att bli påminda om de gamla tiderna. Visst har vi som får bo i skogsbygden närmare till känslorna vilka kom över våra anor i byarna än någon stadsbo, dock borde vi alltid ha i åtanke hur mycket bättre förutsättningarna är i dagens samhälle. Torpet som vi bor i har egen vattenförsörjning, elektricitet och tillgång till hela världen via internet (ibland mer och ibland mindre), värmen från vedpannan regleras centralt och bilen står i sitt garage. Då blir detta att varken mobilen eller tv:n har någon vidare mottagning inte vidare
störande, att inga gatlyktor övertonar stjärnhimmlen till vår glädje och att natten höljer oss i sin tystnad till en rogivande faktor. På kvällarna somnar vi till syrsornas eller kattugglans läte och på morgonen vaknar vi av koltrastens solhälsning.
Det ligger nära till hands att människorna som bodde och levde här för hundra och mer år sen visste att värdesätta sådana livets tillgångar som fröjdfull underhållning och förvånades säkerligen mera än vi över dessa livets glada yttrande; inte minst därför att det inte fanns mycken annan förströelse än den som de bjöds på av naturen under vardagen: som att titta upp i höstnatten (eller för den delen en kall vinternatt) och se stjärnorna forma figurer bärandes på var sin berättelse, ljuspunkter som är orientering i allmogens bestyr.
Tyvärr har vi nuförtiden andra ledstjärnor som vi frestas att följa. Det börjar med grannens fina bil och slutar inte (!) med en förment dålig bredbandtillgänglighet. Någon gång blir det kanske dags att vi på landsbygden inte ser på det som andra (i sta’n) har, utan att vi blir stolta över bristen på överflödiga ting. Då blir även utanförstående nyfikna och våra barn lär sig vari väsentligheterna ligger.